En helt vanlig dag, eller?
Somnade igår kväll, bredvid dig.
Vaknade imorse, bredvid dig.
En helt vanlig morgon, eller?
Varje dag känns på något sätt lättare att handskas med när det första jag ser på morgonen är dig. Jag vet inte varför det är så, du lyser upp min värld på ett sätt jag inte kan förstå själv.
Nu sitter jag i skolan och vet att vi ses snart igen, ändå kan jag inte få ur dig ur mina tankar. Jag vet inte vad det är med dig som får mig att känna såhär, du är bara så sjukt bra.. Vi har inte ett felfritt förhållande, men enligt mig, näst intill. Vi bråkar inte något särskilt mycket, trots att jag är expert på att bli puppig för små skitsaker. Du tar allt med en nypa salt och bara väntar tills jag blir glad igen, för du vet att jag blir det.
När jag blir sur och vänder mig om och vägrar se på dig mår jag dåligt för att det enda jag vill egentligen är att hålla om dig, kyssa dig, krama dig, bara vara nära dig. Jag kommer alltid tillbaka till dig, kärleken tar överhand.
Du är min bästa vän, faktiskt. Du är det, finns ingen jag vill spendera så mycket tid med som dig, för mig känns det som att jag inte har några hämningar inför dig, jag kan berätta allt.. Jag vet inte varför det är så, men den här tiden med dig har fått mig att kämpa, kämpa för ett bättre liv. Och jag vill att du står bredvid mig i den kampen! För att känna din närvaro gör mig stark. Du får mig att kämpa på, älskling, det gör du.
If i can be your superman, I'd fly you to the stars and back again.
Cause everytime you touch my hand I feel my power running through your veins.
But I can only write this song, to tell you that I'm not that strong.
Cause I'm no superman, I hope you like me as I am.
